Att vara hemma
I måndags när jag var i skolan ringde dom ifrån Toves förskola och berättade att hon hade fått feber. Jippi tänkte jag, nu var det hennes tur. Mitt uppe i vårat arbete inför redovisningen var det bara att åka hem. Stressad som jag alltid blir funderade över hur tisdagen skulle se ut med tanke på att vi hade en muntlig redovisning. Men allt löste sig, min fantastiska svärmor var barnvakt och jag kunde pusta ut. Jag kunde redovisa i lugn och ro! Det är de enda som jag kan tycka känns jobbigt att vara mamma när man pluggar, är Att dom kan bli sjuka när som helst och då har man inte tid till de. Man missar en massa. Men idag var jag som tur var ledig så vi har haft en hemma dag. Kokat nappar och nappflaskor, städat! Så nu hoppas jag att dom är friska tills i morgon. Och jag måste erkänna, det känns verkligen att det var länge sen man var hemma med barnen. Tove fick sitt livs första raseriutbrott och jag höll på smälla av. Alla åldrar har sin charm men när jag såg henne så arg idag fick jag mig en tankeställare, hur kommer tonåren se ut? Haha. För med hennes vilja så vill jag inte ens veta vilka bråk man kommer att ha.
